Mitt i den pågående elektrifieringen av Sveriges fordonsflotta smyger en annan teknik fram, tyst men med potential att förändra spelplanen: vätgasbilen. Driven av bränsleceller som omvandlar vätgas till el med endast vattenånga som restprodukt, erbjuder den en fascinerande glimt av en utsläppsfri framtid. Men är vätgasbilen en realistisk utmanare på svenska vägar, eller förblir den en nischprodukt för entusiaster och pionjärer? Låt oss dyka djupare in i tekniken, utmaningarna och de spännande möjligheter som vätgasen bär med sig för Sveriges transportsektor.
Hur fungerar vätgasbilen och vilka är fördelarna
Tekniken bakom bränslecellen
För den oinvigde kan en vätgasbil, eller bränslecellsbil (FCEV), låta komplicerad, men principen är elegant i sin enkelhet. Istället för ett stort batteri som laddas från elnätet har bilen en bränslecellsstack där vätgas från tanken reagerar kemiskt med syre från luften. Resultatet är elektricitet som driver bilens elmotor och värme. Det enda direkta utsläppet från avgasröret är rent vatten. Jag har själv fascinerats av den här tekniken under många år; den kombinerar elbilens tysta och direkta kraft med en helt annan typ av ‘tankning’. Fördelen är uppenbar: noll lokala utsläpp av skadliga ämnen och växthusgaser under körning, vilket är avgörande för våra miljömål.
Räckvidd och snabb tankning – fördelar jämfört med elbilen?
Dagens vätgasbilar erbjuder ofta en imponerande räckvidd, vanligtvis mellan 50 och 80 mil på en full tank enligt Riksförbundet M Sverige, vilket kan jämföras med många moderna elbilar. Branschen siktar dessutom ännu högre, med förväntningar om uppåt 100 mil per tank runt 2025, drivet av effektivare bränsleceller och smartare tanklösningar. En annan ofta framhållen fördel är tankningstiden. Att fylla en vätgastank tar bara några minuter, ungefär som att tanka en bensin- eller dieselbil. Detta kontrasterar skarpt mot laddningstiden för batterielbilar, även om snabbladdningstekniken ständigt förbättras. För den som kör långa sträckor eller använder bilen i yrkestrafik kan den snabba ‘påfyllningen’ vara en avgörande faktor.
Biltillverkare som Toyota, med sin modell Mirai, och Hyundai med NEXO, har varit pionjärer. Även om Toyota för närvarande inte säljer Mirai direkt till svenska kunder, främst på grund av den bristfälliga infrastrukturen som begränsar bilens praktiska användbarhet för en vanlig konsument, visar deras fortsatta satsning i Europa på teknikens potential. Det är också spännande att BMW och Toyota fördjupar sitt samarbete och siktar på att lansera nästa generations vätgasbilar kring 2028. Detta signalerar ett starkt förtroende för tekniken från tunga industriaktörer och kan på sikt leda till fler modeller även för den svenska marknaden, förutsatt att infrastrukturen byggs ut.
Utmaningar på vägen mot ett genombrott
Infrastrukturen – den stora flaskhalsen
Trots de tekniska fördelarna finns det en stor, och för närvarande avgörande, flaskhals för vätgasbilarnas genombrott i Sverige: bristen på tankstationer. Verkligheten är att vi i dagsläget har ett ytterst begränsat nätverk. Enligt Dagens Industri fanns det endast fyra publika stationer i hela landet 2019, och även om några fler tillkommit sedan dess, är situationen fortfarande prekär. Jag minns när de första planerna på en nationell infrastruktur med 100 stationer presenterades redan 2014, enligt Transportnet – en vision som kändes spännande men som vi ännu väntar på att se förverkligas fullt ut. Denna brist på infrastruktur är det enskilt största hindret och gör det i praktiken svårt för gemene man att överväga en vätgasbil idag, oavsett hur lockande tekniken är.
Visst finns det ljuspunkter och lokala initiativ. Mariestads kommun är ett lysande exempel med sin solcellsdrivna vätgastankstation som försörjer kommunens egna vätgasfordon. Det visar att det går att skapa lokala, hållbara kretslopp. Men för en bredare acceptans krävs ett nationellt sammanhängande nätverk som gör det möjligt att resa tryggt över hela landet. Utan detta förblir vätgasbilen ett alternativ främst för de med specifika behov och tillgång till en av de få befintliga stationerna, eller för företag och kommuner som investerar i egen infrastruktur. Denna situation illustrerar tydligt hur beroende ny fordonsteknik är av en fungerande och tillgänglig infrastruktur.
Grön vätgas – nyckeln till verklig hållbarhet
En avgörande aspekt för vätgasbilens framtid som ett hållbart alternativ är hur själva vätgasen produceras. Det räcker inte att bilen i sig är utsläppsfri under körning; hela kedjan från produktion till användning måste vara så miljövänlig som möjligt. Globalt dominerar fortfarande så kallad ‘grå’ vätgas, framställd från naturgas i en process som släpper ut koldioxid. För att vätgasen ska bidra positivt till klimatomställningen behöver vi fokusera på ‘grön’ vätgas. Denna produceras genom elektrolys av vatten, där vattenmolekyler delas upp i vätgas och syre med hjälp av elektricitet. Om elen som används kommer från förnybara källor som sol, vind eller vattenkraft, blir processen i princip helt utsläppsfri. Det finns även ‘blå’ vätgas, där koldioxiden från naturgasreformering fångas in och lagras (så kallad CCS, Carbon Capture and Storage), men grön vätgas ses som den mest långsiktigt hållbara lösningen.
Sverige har goda förutsättningar för produktion av grön vätgas tack vare vår tillgång på fossilfri el. Glädjande nog pågår det enligt en kartläggning från Energi.se ett knappt 40-tal svenska industriprojekt med grön vätgas (2024). Detta visar på ett växande engagemang. Det är dock viktigt att vara medveten om att elektrolys är en energiintensiv process. Betydande energiförluster uppstår både vid omvandlingen från el till vätgas och sedan tillbaka till el i bilens bränslecell (totalt kan uppåt 55% av energin gå förlorad). Detta gör att vätgasbilen, sett ur ett rent energieffektivitetsperspektiv från källa till hjul, har svårt att mäta sig med en batterielbil som laddas direkt från nätet. Denna aspekt måste vägas in när man bedömer vätgasens roll i ett framtida energisystem.
Sveriges väg framåt och vätgasens potential
Politik, projekt och nationell strategi
För att vätgasen ska kunna ta steget från potential till praktisk verklighet krävs en tydlig nationell inriktning och samordnade insatser. Energimyndigheten pekar på behovet av anpassade regelverk, snabbare tillståndsprocesser och en lösning på utmaningarna kring el- och effekttillgång för storskalig vätgasproduktion. En nationell vätgasstrategi är under utveckling, vilket Uniper och andra aktörer ser som ett viktigt steg för att skapa förutsägbarhet och attrahera nödvändiga investeringar. Stödprogram som Klimatklivet och Industriklivet är också viktiga för att finansiera de ofta kostsamma och komplexa projekten.
Det är fascinerande att se hur diskussionen om vätgasbilar faktiskt har pågått länge. Redan 1998 motionerade Miljöpartiet i riksdagen om att aktivt stödja utvecklingen av vätgasfordon, och lyfte fram dess höga verkningsgrad och miljöfördelar. Idag ser vi konkreta industriprojekt som HYBRIT (ett samarbete för att producera fossilfritt stål med hjälp av vätgas) och Liquid Wind (som fokuserar på produktion av eMetanol, ett elektrobränsle, från vätgas och infångad koldioxid). Uniper driver även projektet BotnialänkenH2 för att skapa en vätgashubb i Luleå. Satsningar på vätgasledningar för industrin, som diskuteras i Sveriges Radios Vetenskapspodden, kan också indirekt gynna tillgången på vätgas för transportsektorn. Trots detta ligger Sverige, enligt vissa bedömare, något efter i den globala och europeiska utvecklingen, vilket understryker behovet av en accelererad satsning.
Vätgas eller batterier – samexistens snarare än konkurrens?
En vanlig fråga är om vätgasbilar kommer att konkurrera ut batterielbilar, eller vice versa. Jag tror personligen att framtiden snarare handlar om samexistens än konkurrens. Båda teknikerna har sina styrkor och svagheter och passar olika bra för olika ändamål. Batterielbilen har ett försprång när det gäller infrastruktur och energieffektivitet från elnät till hjul, och är sannolikt det bästa valet för de flesta personbilsresor och stadskörning.
Vätgasbilen, å andra sidan, har sina främsta fördelar i den långa räckvidden och den snabba tankningen. Detta gör den särskilt intressant för tyngre transporter – lastbilar, bussar, och potentiellt även fartyg och flyg (genom elektrobränslen). Vattenfall pekar ut vätgas som ett värdefullt alternativ där direkt elektrifiering blir svårhanterlig. Volvo Lastvagnar planerar tester med bränslecellslastbilar med en imponerande räckvidd på 1000 km redan 2025. Även för personbilar som används för frekventa långresor eller i områden med glesare laddinfrastruktur kan vätgas vara ett attraktivt alternativ. Det handlar om att använda rätt teknik för rätt ändamål, och i ett framtida fossilfritt transportsystem finns det sannolikt plats för båda.
Mer än bara bilar – vätgasens breda horisont
Diskussionen om vätgas begränsas ofta till personbilar, men dess verkliga potential sträcker sig mycket längre. Som vi sett är intresset stort inom tung trafik, men vätgasens roll som energibärare och industriråvara är minst lika viktig. Den kan användas för att producera fossilfria bränslen (elektrobränslen) för sjöfart och flyg, sektorer som är notoriskt svåra att elektrifiera direkt. Dessutom kan vätgas spela en nyckelroll i att balansera vårt framtida energisystem. När det blåser mycket och vi har ett överskott av vindkraftsel, kan denna användas för att producera grön vätgas som sedan kan lagras och användas när elproduktionen är lägre eller efterfrågan högre – antingen för att producera el igen, eller som bränsle.
Slutsats: En viktig pusselbit i framtidens transportsystem?
Framtiden för vätgasbilar i Sverige är alltså sammanflätad med en mycket större omställning inom både energi och industri. Det är ingen enkel resa; utmaningarna kring infrastruktur, kostnader och energieffektivitet är reella och kräver stora investeringar och tekniska framsteg. Rapporter och studier fortsätter att analysera möjligheter och hinder. Men med Sveriges starka industriella bas, vår tillgång till fossilfri el och en växande politisk vilja att satsa, finns det en tydlig potential. Vätgasbilen blir kanske inte bilen för alla, överallt, men den ser ut att kunna bli en viktig pusselbit – särskilt för längre resor och tyngre transporter – i det komplexa pussel som är Sveriges väg mot ett fossilfritt transportsystem. Det är en utveckling jag, som bilentusiast och teknikintresserad, följer med spänning.